Jag befinner mig i det största packningskaos jag någonsin varit i. Jag gör urval efter urval men verkar inte komma någonstans. Jag är helt avtrubbad av att ha sovit för lite och den här kvalmiga luften gör mig galen. Tryckande huvudvärk och packning går inte riktigt hand i hand. Jag satsar på listor istället. Nu tillbaka till pckning.

Nästa inlägg kommer med 99% chans på väg eller på plats i England. Galen tanke.  

Efter en heldag vid sommarstugan har jag fått en lätt till måttlig röd nyans i ansiktet. Nu ryktas det om att jag ska till grannens sommarstuga och avnjuta chips, dipp och cola på balkongen med lite bad också. Det är rätt okej en dag som denna!

Jag har fått dille på The Hills. Brody är ju förjäkla härlig. Nu sängen

Hejsan hoppsan! Hoppas allt är bra med alla de 100000000000000 tals människorna som läser min blogg. Idag har jag hör och häpna köpt en resväska. Det blev en billig skit eftersom jag bara ska ha den dit och hem. Får köpa en bättre sen även om jag var sugen på en väska med tsl-lås så att den stölliga amerikanska tullen kan öppna väskan utan att bryta isönder den men eftersom jag inte ska till USA på ett år och min nya väska hålli ihop av dragkedja känns det rätt okej.

Annars har jag inte hunnit med så mycket idag. Chillat på stan i några timmar och nu är jag äntligen hemma. Tänkte börja kolla över vad jag ska ha med för kläder faktiskt. Så brilliant är jag.



Beställde även tid för klippning och prisad vare gud för min frisör är tillbaka från mammaledigheten. Behöver jag ens säga att det var typ ödet att hon kommer tillbaka veckan innan jag åker till England i ett år. Me likey!

Idag har varit en händelserik dag. Det började med att klockan ringde vid 08.45 då hoppade jag upp ur sängen (kan vara en överdrift för jag fattade ingenting när jag vaknade) och begav mig ned till duschen. Anledningen till denna tidiga morgon var att jag skulle med mormor till sunne där hon skulle hälsa på gamla grannar. Att få möjligheten att få se deras gamla hus var mest lockande för mig då jag har spenderat varenda sommar där fram till fyra år sedan. Känslan som infann sig när jag svängde in på vägen emot Otternäs var obeskrivlig, det var ren och skär lycka. Mormor var glad åt att se att "pöjken" som köpte huset hade skött det och att gräset var klippt. Den här "pöjken" är 25 år ska tilläggas. Efter att ha träffat diverse gamla grannar och släktingar begav vi oss hemåt. Väl hemma hade jag fått lönebesked. 3200 in på mitt konto på fredag. Ska tillägga att det är skattat och lön för en vecka. Rätt sweet. Sen hade även mina nya glasögon kommit. Lycka! Jag kan nu vila ögonen från linser. Det känns helt underbart! Och nu sitter jag här med en burk cola, mörk mintchoklad och vindruvor.



Förresten fick mail i från min nya engelska skola. Ska dit och göra tester den 21/8 för att se vilken klass jag kommer i. Spännande må jag säga!

Efter att ha skrattat lite åt att Jennie sa att hon satt och kollade på 16 and Pregnant kollade jag på ett avsnitt själv och sen var jag fast. Jag vet inte riktigt vad det var jag fastnade för för jag satt och störde mig halva tiden på deras amerikanska dumhet men värt en titt iallafall.

Det är snabba kast bland mina inlägg men jag kände att jag behövde få ur mig endel igår. Idag känns dock saker och ting lite lättare och jag börjar kunna sätta ord på mina känslor. Hur som helst här kommer lite bilder från senaste veckan.

Det har tagit två veckor för mig att inse att min morfar är borta, han har äntligen fått frid och behöver inte plågas mer. De här två veckorna har varit som i en dvala, jag har inte riktigt styrt vad jag har gjort utan gått på någonslags autopilot. Min stora idol har försvunnit, min morfar finns inte längre kvar i livet. Den människa som i särklass har betytt och format mig mest som människa är borta. När jag tänker på min morfar tänker jag på trygghet, ovillkorlig kärlek, livslust och glädje. Jag fick nitton underbara år med min morfar, jag fick nitton år av glädje, jag fick nitton år av kärlek och jag fick nitton år med trygghet. När stroken kom för fyra år sedan försvann en bit av morfar men ibland sken MIN morfar igenom och allt var som vanligt.

Jag och morfar var under de femton friska åren oskiljaktiga. Där morfar var var också jag. Vi var som Emil och Alfred. Oftast behövde vi inte säga någonting utan vi visste vad den andre tänkte och ville. Att jag åkte med i kärran på gräsklipparn eller körde var självklart, jag var ju morfars tös. Jag minns våran sista friska vinter tillsammans, jag minns dagen innan morfar blev sjuk och jag minns dagen han blev sjuk. Däremot minns jag inte de sjuka dagarna som följde, jag vill heller inte minnas dem. Jag vill komma ihåg morfar som han var. Glad, positiv, kärleksfull och sjungandes. Jag har så många bra, goda och roliga minnen av morfar, alldeles för många för att orka skriva ned dem. Jag minns hur han alltid stängde av TV:n vid reklamavbrott, hur sju nyheterna var måsten och han alltid gnolade i bilen när han åkte runt.

Igår efter begravningen tittade jag ned emot tjärnet och såg två svanar vid strandkanten. Det var så vackert och då slogs jag av minnet hur morfar alltid pratade om svanar. Den ene av dessa svanar måste ha varit min morfar som satt och tittade på oss och gav oss den tröst han kunde. När jag i eftermiddags var på kyrkogården för att ta kort på alla blommor flög det en svan förbi igen. Jag sa till mamma att nu var morfar här igen och hon höll med. Det kan inte ha varit någon annan än morfar som flög förbi.

Hur jag någonsin ska kunna tacka morfar för allt han har gjort har jag ingen aning om. Men jag antar att jag genom att leva hedrar hans minne. Han må vara död kroppsligt men så länge mitt hjärta slår är han så levande som han någonsin kan bli för mig..