Nu har jag varit i England i en och en halv månad. Hur har tiden varit? Underbar. Jag älskar att vara här. Ingen vet vem du är ingen kan döma dig. Ingen vet om saker som hänt. Det är fruktansvärt skönt.

Jag har inte haft hemlängtan och jag tror inte jag kommer få heller. Jag gör det här för min skull och jag trivs. Att leva i Sverige är inte längre självklart.

Iallfall. Nu är det snart ett år sedan jag föddes på nytt eller vad man ska säga. För ett år sedan förändrades mitt liv på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Jag är nu glad att det hände. Annars hade jag inte suttit här, i England. Jag hade suttit i Stockholm eller Karlstad. Senaste året har varit ett helvete. Jag vet att jag har trampat på tår jag inte borde ha trampat på och det är jag innerligt ledsen för. Det har  varit ett år där mina känslor och min hjärna inte kunnat samarbeta. Men jag är så jäkla stolt att jag tog mig igenom det. Jag tog studenten. Vem trodde det vid jul när jag var på väg att ta ett sabbatsår, jag tänkte hoppa av. Det är helt sjukt vad nära det var. Men jag fixade det. Jag tog studenten och visst jag fick inte betygen jag ville men seriöst. Det skiter jag i. Jag överlevde och nu ser jag faktiskt ett ljus i tunneln. Jag tar fortfarande dag för dag. Jag har fortfarande dagar jag helst bara vill ligga kvar i sängen men jag tar mig upp och fixar det ändå.

Så människor. Glöm inte att fira de små stegen. Fira att ni klarade matteuppgiften och fira framförallt att ni mår bra och lever. Ta hand om er!